Landet Lagomia

Landet Lagomia.

(Skriven för ganska många år sedan. Denna scrönika är mycket inspirerad av "Den lille skräddaren" av Anna Wahlgren, ur Barnaboken.)

Det var en gång ett land som hette Lagomia. I Landet Lagomia bodde lagom många mäniskor. Många var fattiga, andra var rika.

Kvinnor och män hade ganska lika rättigheter och skyldigheter, och det var en hård kamp bakom det.
Förr hade kvinnorna inte ens fått rösta i demokratiska val i Lagomia, och vad var det då för demokrati? Men det var nu ett minne blott, nu fick kvinnor göra allt som män fick, och män fick göra sånt som kvinnor hade gjort tidigare, av tradition t ex köra barnvagn.
Kvinnor kunde bli allt som män kunde bli, åtmistonde i teorin. I teorin kunde de till och med bli statsöverhuvud, men i praktiken verkade det svårt, det fanns en massa på mållinjen som kunde gå galet, kvinnor kunde halka på blöjor, gamla räkningar, Tobleronepapper, och det skulle inte en man besvära sig med, eller hur det nu var....
Nåja, allt kunde ju inte vara helt jämställt, hur skulle det sett ut med en kvinnlig landsfader, ha ha ha....
Låt oss säga så här att män fick fela det är ju MÄN-skligt, men icke kvinnor, för vem har hört uttrycket kvinnskligt? Nä just det!

Den stora uppgiften i landet Lagomia var att blåsa på den stora luftballongen. Det var vad man sysslade med, främst om dagarna men det fanns de som blåste på nätterna i stället.
Alla som hade gått ut grundskolan och Efterskolan kunde få vara med och blåsa, sa man.
I praktiken var det inte riktigt så, men alla skulle tro att de hade en chans att få vara med att blåsa.
Lättast att få chans att vara med och blåsa på de bästa ställena var om man var man och född i Lagomia, helst bott där i så många generationer så att alla var på det klara att man var en Lagomian.
Allra bäst var ju om man hade ett lagomiansk efternamn, men det garanterade inte att man fick blåsa men
chansen var betydligt större.

Nu var det ju inte riktigt så att alla som var involverade i luftballongen verkligen blåste, en del var ju Mätingenjörer och mätte luftballongen ur alla vinklar och vrår, andra var Framtidsingenjörer och försökte räkna ut hur man skulle blåsa på luftballongen på bästa sätt för att få den stor och fin UTAN att den sprack, andra skrev regler om HUR man fick blåsa i luftballongen och hur länge, en del hade till uppgift, fast det var lite hemligt, hur man fick Blåsarna till att blåsa så bra och effektivt som möjligt under sina blåspass utan att de direkt förstod att det var det man var ute efter....
JA själva Blåsarna då, ja de blåste och blåste, på lite olika sätt, en del blåste hårt andra mjukt, en del blåste i team andra blåste ensamma, det fanns så många varianter så. Alla hade en översteblåsare som skulle motivera blåsarna att fortsätta blåsa och få dem att förstå hur viktigt det var. Och att det var viktigt att blåsa förstod väl varenda människa? Vad skulle man annars göra?

Jo, det fanns faktiskt de som inte blåste! De flesta ville ju vara med och blåsa, de hade inte valt frivilligt att vara utanför, de hade blivit så. Det fanns olika anledningar till det. En del hade svårt med blåstekniken, andra hade blivit jättebra blåsare om de bara fått chansen, en del hade svårt med disciplinen - de hade skolkat i skolan och inte gått efterskolan, eller kanske deras föräldrar hade varit dåliga blåsare och då var det inte lätt att få chansen att ens prova..
Och så var det ju det faktumet att alla fick faktiskt inte plats att blåsa!!!
De som bestämde i landet Lagomia, och de som bestämde i många länder trodde, ja de trodde t om att de visste att det var tvunget att finnas en viss procent som inte blåste för det var i sin ordning, det var bra, så skulle det vara!
De fick bara se till att gruppen inte blev så stor att de kunde mobilisera sig och kräva nått, men det hade man metoder för också. De skulle få lagom med ersättning för att hålla sig vid liv och så skulle man då och då intala dem att de någon gång skulle få chansen att blåsa. Många levde länge på en sån dröm, och ibland blev den sann, men många gånger fick de "blåslösa" aldrig ens chansen.

De som hade barn då? Ja det fanns en avdelning där man kunde lämna barnen, där de kunde leka hela dagarna, leka och lära, äta och vila. Förr hade barnen varit hemma på dagarna med sina mammor, de som talade om den tiden nostalgiskt fick skäll eftersom det var en Kvinnofälla, hette det... Och det var inte bara bra på den tiden, för då var kvinnor och män beroende av varandra och det var på gott och ont.
Den tiden då kvinnorna var hemma med barnen var en kort parentes!
För kvinnor i familjer som inte var rika hade alltid blåst eller försörjt sig på annat vis, samtidigt som de tog hand om barn, hus och hem, ja det hände ganska allmänt under en tid att man t om band barn där hemma för att kvinnan var tvungen att gå iväg och förtjäna uppehället, och det var ju förskräckligt. Hemskt var också att män då fick dubbelt så mycket som kvinnor i lön!
Ofta var det likadant nu, men i teorin hade nu kvinnor chansen att tjäna lika mycket som män så då skulle de vara nöjda.
Ja alla skulle väl vara nöjda nu?

Man hade råd med det mesta, man hade fina hus och lägenheter, man hade ställen för barn, för gamla, för handikappade, ja för de flesta, man undervisade de "Blås-lösa" i hur man kunde blåsa och intalade dem att det snart, nog var deras tur att visa hur bra de kunde blåsa.
Ibland, fast detta var mycket hemligt, hade för många blåst för hårt, och då fanns det vissa hemligt instruerade Blåsreglerare (fin titel) som släppte ut lite luft i smyg på uppdrag direkt från högsta ledningen, men det fick naturligtvis ingen veta, eftersom det då kunde smyga sig in ett stänk av meningslöshet, och det var en farlig sjuka..
Nu befann man sig i en tid då de som fick blåsa, blåste för många timmar och för hårt!
Varför gjorde de det?
Jo, de var intalade att de måste, de var så viktiga och blåste så förbannat bra att ingen annan kunde blåsa så bra som de, de var viktiga, de var trötta också men det låtsades man inte om.
De som ägde luftballongen hittade på nya saker också, som de som blåste kunde köpa för sin lön, ja det som blev över då de betalt bostad, mat och kläder. De skulle ha minst 54 kanaler på tv´n, fin bil, mm
Att säga att man inte hade råd var tabu!
Eftersom man kunde låna, handla på kredit, de som stod för krediterna, lånen och tillverkningen av sakerna var de samma som ägde luftballongen!

JA de som blåste var trötta och de som inte fick blåsa var innerligt trötta på att inte få blåsa!
Några av de som blåst för hårt blev så trötta att de föll ihop och fick bäras hem, det tog "år och dag" innan de kunde komma tillbaka och blåsa igen.
En del tänkte att man kanske kunde dela på blåsandet, ja alltså dela med de som inte fick blåsa alls!
Men hur skulle det se ut egentligen?
Skulle nån som inte blåst alls komma in och blåsa för mig som har så unik blåsteknik, lång blåsutbildning, och tycker om att känna mig oumbärlig, och vad skulle jag göra då?
Jag har blåst så länge nu så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra om jag inte fick blåsa!!?
Nej det var en farlig tanke, man vågade knappt ens tänka den och absolut inte säga den.
Det fanns de som sa det och många nickade då instämmande, la huvudet på sned, log och sa att " Ja det är en så vacker tanke, synd att det inte går i verkligheten", de som hade vågat framföra tanken undrade förstås hur alla kunde veta att det inte fungerade i verkligheten men de flesta vågade inte säga mer, de hade redan riskerat sitt goda blås-anseende... Och man ville ju inte verka helt blåst, så att säga...

Nu var det faktiskt så att fler och fler började ifrågasätta själva blåsandet, ja att man behövde blåsa var ju sant, men människorna behövde ju mer saker eller inte saker men annat äm 54 tv-kanaler, och jaccutzi och allt vad det var. Man började tala om de grundläggande behoven och vem som kunde tillgodose det hos barn, gamla, unga. Var det så bra att bara barn umgicks med barn hela dagarna? De som blev rädda då påstod att man angrep en duktig yrkesgrupp nämligen barnskötarna, pedagogerna, fritidsledarna, och det gjorde man inte alls! Det man ifrågasatte var inte alls deras kompetens, deras yrkesskicklighet, man ville inte ens göra dem arbetslösa.
De "Ifrågasättarna" vill var just ifrågasätta!!! :
ÄR detta det samhälle vi har strävat efter, ska vi sätta oss, förlåt stå här och blåsa nu och vara nöjda!?!
Ska allt viktigt i samhället redan vara avklarat, har vi inget att kämpa för, är vi nöjda nu, finns det inget att tala om, inget kvar att göra?
Jo man började ana att nått var på tok!

Man hade så smått fått upp ögonen för att man bytt ut den gamla kvinnofällan mot en folkfälla!
Och nästan alla av vanligt lagomiafolk hade trampat i den och stod nu fast i den upp till öronen och blåste och blåste, hade dåligt samvete för allt de skulle göra hemma och de som var hemma Arbetslösa/Blåslösa de hade dåligt samvete för det! För att de inte blåste!
Men hur kunde detta ha gått till!???
Jo:
# De, människorna var körda från sina hem, hemmen var i de flesta fall helt öde dagtid. En del hade inte tappat familjetänket utan strävade efter att pussla med hemmet i centrum men de var ganska få och udda - nu började de bli vanligare!
# Man hade splittrat generationerna från varandra!
# Man hade gett i ena änden: högre lön, bättre villkor, för att ta i den andra! Högre lön räcker inte långt när allting blir dyrare och behoven blir fler!
# Skapat behov av saker! För folk, människor ska hela tiden sakna något och de ska tro att det är den nya fiffiga grejen de saknar - men egentligen saknade de varandra!
# Förr räckte en heltidslön till att försörja en familj, man levde inte i lyx men man hade vad man behövde, oftast!
Nu visste ju varenda Lagomian (utom en och annan udda figur) att man behöver två heltidslöner till att försörja en familj!
# JA detta och mycket mera gjorde att de var ganska så fast i folkfällan!

Ja, ursäkta, men jag måste säga detta "Herre Gud" så dumt!
Och Herren Gud nickade instämmande...



av Catarina Carleson